Man måste anlägga ett brett perspektiv för att förstå djävulens plan för att förstöra mänskligheten, eftersom dess många arrangemang har förberetts under århundraden. Å andra sidan, som det heter: ”Djävulen bor i detaljerna”. Vi kan inte utelämna hur djävulen manifesterat sig i otaliga samhällsfenomen, från massrörelser till de styrande skikten, och hur den under historiens lopp arbetat outtröttligt för att snärja och förinta människan.
Hur kommunismens spöke styr världen: Introduktion
Innehåll
1. Kommunismen är en djävul vars mål är att förstöra mänskligheten
2. Djävulens metoder
3. Kommunismen är djävulens ideologi
4. En metafysisk förståelse av djävulen
5. Djävulens många ansikten
6. Socialism som kommunismens förberedande steg
7. Romantiseringen av kommunism
8. Hur djävulen förstör kultur och moral
9. Återvänd till Gud, återupprätta traditionen, undfly djävulens plan
****
När kommunistregimerna i Sovjetunionen och Östeuropa kollapsade markerade det slutet på ett halvt århundrade av kallt krig mellan de kapitalistiska och kommunistiska lägren i öst och väst. Många var optimistiska och tänkte att kommunismen skulle förpassas till det förflutna.
Den sorgliga sanningen är dock att en transformerad kommunistisk ideologi bitit sig fast runt om i världen. Det finns de uttalat kommunistiska regimerna som Kina, Nordkorea, Kuba och Vietnam; det finns det före detta Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna där kommunistisk ideologi och vanor fortfarande utövar en stark påverkan; det finns de länder i Afrika och Sydamerika där man försöker utöva socialism i demokratiska system. Och så finns det de Europeiska länderna och Nordamerika, där det politiska systemet kommit att genomsyras av kommunistiskt inflytande, utan att folk ens inser det.
Kommunismens frukter är krig, svält, slakt och tyranni. De är alla skrämmande saker, men den skada som kommunismen orsakat går långt bortom detta. Det har blivit allt mer uppenbart för många att kommunismen, olikt alla andra system i historien, förklarar krig mot själva mänskligheten – inklusive mänskliga värderingar och mänsklig värdighet. Under ett århundrade etablerade kommunismen massiva diktaturer i Sovjetunionen och Kina, som ledde till mer än 100 miljoner onaturliga dödsfall, förslavandet av miljarder människor, och förde världen till kärnvapenkatastrofens rand. Men det är av ännu större vikt hur den medvetet sökte förgöra familjen, spred kaos i samhället och angrep moralen – alltsammans attacker mot civilisationens själva fundament.
Vad är då kommunismens natur? Vad är dess mål? Varför har den gjort människan till sin fiende? Hur kan vi undkomma den?
1. Kommunismen är en djävul vars mål är att förstöra mänskligheten
Det kommunistiska manifestet inleds med orden: ”Ett spöke går runt Europa – kommunismens spöke.” Ordet ”spöke” valdes inte lättvindigt av Karl Marx. I förordet till den här artikelserien hävdas att kommunismen inte bör ses som en ideologisk rörelse, en politisk doktrin eller ett misslyckat försök att organisera samhället på ett nytt sätt. Den bör i stället ses som en djävul – en ond ande formad av hat, degenerering och andra krafter i universum.
Den tog formen av ormen, sedan den röda draken, och den går i Satans sällskap, han som hatar Gud. Den utnyttjar varelser på låga nivåer och demoner för att skapa kaos för människan. Andens mål är att förstöra mänskligheten, och medan det gudomliga erbjuder mänskligheten räddning, så säger kommunismen till människan att inte tro; den attackerar mänsklig moral för att avskaffa traditionerna, och den gör så att människan inte lyssnar till gudarnas budskap, vilket till sist leder till förintelse.
Efter det kalla kriget fortsatte kommunismens gift inte bara att skada tidigare kommunistländer, utan spred sig till hela världen. Kommunismens ideologiska infiltration har lett till att spöket kan influera människans samhälle globalt, och många människor tror till och med att kommunismens mörka önskningar är deras egna. Det innebär att folk tappar sin förmåga att skilja på rätt och fel, gott och ont. Den här djävulska konspirationen har nästan genomförts.
Så samtidigt som spöket gladdes åt sin svarta triumf trodde de flesta att det hade förintats. Det finns inget farligare för mänskligheten än att stå på randen till förstörelse och intet ont anande fira segern.
2. Djävulens metoder
Människorna skapades av gudarna, vars barmhärtighet länge har skyddat människorna. Det här visste djävulen, så den började bryta det bandet, genom att göra människorna så korrupta att gudarna inte längre skulle vilja ta hand om dem. Djävulens metod har varit att underminera den kultur som gudarna gett människorna, förstöra människornas moral och därigenom förvrida människorna till något som inte var värdigt att rädda.
Både gott och ont – Gud och djävulen – bor i varje människas hjärta. En levande varelse kan sjunka ner i moralisk dekadens eller höja sig genom att kultivera sin moral. De som har en gudstro vet att de som försöker tänka och bete sig moraliskt kan stärkas i sina rättfärdiga tankar av gudar, och att mirakel då kan inträffa. Gudarna kommer också hjälpa till att höja ens moral, så att man blir en ädel människa, och till sist kan återvända till Himlen. Någon med låg moral är däremot fylld av själviskhet: begär, girighet, ignorans och övermod. Gudar befattar sig inte med sådana tankar och handlingar, men djävulen kommer att förstärka dem och manipulera den som bär på dem, så att han gör dåliga gärningar, skapar karma*, vilket leder till ytterligare moraliskt förfall, tills dess att bara helvetet väntar. Om det mänskliga samhällets moraliska standard som helhet försämras, kommer djävulen att skynda på dessa trender för att kunna orsaka fler dåliga gärningar, mer karma och i slutänden mänsklighetens förintelse.
Turbulensen i Europa som började på 1700-talet, och den moraliska nedgång som följde, gav djävulen en möjlighet. Den började att steg för steg förvrida kriterierna för att bedöma gott och ont. Den främjade ateism, materialism, darwinism och kampfilosofi. Djävulen valde Marx som sitt sändebud bland människorna. ”Det kommunistiska manifestet” från 1848 förespråkade att privat företagande, samhällsklasser, nationer, religioner och familjen skulle förstöras under våldsamma former. Pariskommunen 1871 var dess första försök att ta makten.
Marx följare argumenterade att politisk makt är den centrala frågan i marxistisk politisk vetenskap; det här är både sant och inte sant. Om vi är klara över vilka slutliga mål kommunismen har kan vi se att politisk makt är på samma gång viktigt och oviktigt för det kommunistiska projektet. Det är viktigt på så vis att man genom tillgång till politisk makt snabbt kan fördärva mänskligheten. När de sitter vid makten kan kommunisterna föra ut sin ideologi med våldets hjälp och utplåna traditionell kultur på bara några årtionden eller till och med år. Men det är oviktigt i så måtto att djävulen har andra sätt än statsapparaten att utnyttja människans svagheter och tillkortakommanden; genom att ljuga, sprida förvirring, hota, tvinga och på andra sätt sätta traditionellt tänkande ur spel, underminera ordningen och skapa oro; och genom att söndra och härska, med målet att nå global kontroll.
* ”Karma” betyder här vad många kanske snarare känner som ”dålig karma”, alltså att ens dåliga handlingar kommer att leda till att man drabbas av dåliga saker i framtiden.
3. Kommunismen är djävulens ideologi
Gud skapade en rik kultur för människans samhälle, baserat på universella värden, vilket banar väg för människan att återvända till himlen. Djävulens kommunism och gudomlig, traditionell kultur är oförenliga.
Den onda andens själva kärna är ateism och materialism; element sammanförda från tysk filosofi, fransk samhällsomstörtning och brittisk politisk ekonomi, sammansatt som en sekulär religion som ska ersätta Gud och ortodox tro.* Kommunismen gör världen till sin kyrka, och täcker in alla aspekter av samhällslivet. Djävulen tar över människors tankar och får dem att göra uppror mot Gud och förkasta traditionen. Så här leder djävulen människan till hennes undergång.
Djävulen valde Marx och andra människor som sina agenter för att motverka och förstöra de principer som Gud skapat för människans samhälle. Djävulen främjar klasskamp och avskaffande av etablerade samhällsstrukturer. I öst skapade den våldsam revolution och etablerade en totalitär stat som förenade politik med en sekulär religion. I väst etablerar den sig gradvis, med icke-våld, via höga skatter och omfördelning av välstånd. Globalt försöker den sprida den kommunistiska ideologin till alla politiska system, med målet att avskaffa nationalstater och etablera ett globalt styre. Det här är det ”paradis på jorden” som kommunismen lovar, ett tänkt kollektivt samhälle utan klasser, nationer eller regering, baserat på principen ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”.
Kommunismen använder sitt paradisprogram för att främja en ateistiskt färgad bild av ”sociala framsteg”; den använder materialism för att underminera människans andlighet, inklusive tron på det gudomliga och religionen, så att kommunistisk ideologi ska spridas till alla områden, inklusive politik, ekonomi, utbildning, filosofi, historia, litteratur, konst, samhällsvetenskap, naturvetenskap och till och med religion. Likt en cancer eliminerar kommunismen andra trossystem där den växer fram. Den förstör den nationella suveräniteten och identiteten, liksom människans moral och kulturella traditioner, vilket leder människan i fördärvet.
I ”Det kommunistiska manifestet” förklarade Marx: ”Den kommunistiska revolutionen är den radikalaste brytningen med de nedärvda egendomsförhållandena; det är då inget under att det i dess utvecklingsgång äger rum den radikalaste brytningen med de nedärvda idéerna.” På så sätt sammanfattade Marx själv korrekt hur kommunismen faktiskt utövats under de två senaste århundradena.
Gud är källan till moralisk ordning, och Guds moral är evig och oföränderlig. Moralstandarder ska aldrig bestämmas av människan, och de kan inte förändras av människans makt. Kommunismen försöker döma moralen till döden, och låta den kommunistiska ”nya människan” etablera en ny moral. Men fastän den förnekar verklig moral använder kommunismen negativa metoder för att stöta ut alla positiva faktorer från de mänskliga traditionerna, med målet att de negativa faktorerna ska fylla världen.
Traditionella lagar springer ur moralen, och deras syfte är att upprätthålla moralen. Kommunismen försöker separera moralen från lagen, och förstör sedan moralen genom att skapa dåliga lagar och tolka de traditionella lagarna på ett illvilligt sätt.
Gud vill att människan ska vara god; kommunismen manar till klasskamp, och förespråkar våld och dödande.
Gud etablerade familjen som samhällets grundläggande enhet; kommunismen tror att familjen är en manifestation av det privata kapitalistiska systemet och hotar att eliminera den.
Gud ger människan friheten att skapa välstånd och rätten till liv; kommunismen vill eliminera det privata ägandet, expropriera tillgångar, höja skatter, monopolisera kredit och kapital, och helt kontrollera ekonomins område.
Gud etablerade den form som moral, styre, lag och rätt, samhälle och kultur ska ta; kommunismen söker ”det våldsamma omstörtandet av all hittillsvarande samhällsordning”.
Gud gav människan den traditionella konstens unika form för att föra vidare Hans avbild; traditionell konst får människan att minnas himlens skönhet, den stärker tron på Gud, höjer moralen och odlar dygden. Kommunism, däremot, vill att människan ska dyrka förvridna moderna skapelser, konstnärliga verk som kväver vår gudomliga natur, ger de demoniska impulserna till kaos och oordning fria tyglar och manipulerar konstvärlden genom att sprida låga, fula, vanställda, onda och dekadenta idéer.
Gud vill att människan ska vara ödmjuk och full av vördnad och förundran inför den gudomliga skapelsen. Kommunismen spelar på det demoniska och arroganta i människan och uppmanar henne till revolt mot Gud. Genom att förstärka den ondska som ofrånkomligen är en del av människans natur använder den tanken på ”frihet” för att uppmuntra till ett beteende som inte styrs av moral, ansvar eller pliktkänsla. Slagordet ”jämlikhet” används för att väcka upp avund och fåfänga, genom att människan frestas av berömmelse och materiella intressen.
Efter andra världskriget utökade kommunisterna sitt militära och ekonomiska imperium, och kommunistblocket och den fria världen tävlade i årtionden. Den kommunistiska doktrinen blev en sekulär religion i dessa länder, en sanning som inte fick utmanas, och som skrevs in i läroböcker. Men på andra platser har kommunismen också slagit rot under andra förklädnader, och haft ett enormt inflytande.
* Med ”ortodox” menas här och i övriga delar av texten inte någon specifik religion, utan sann och riktig tro i en allmän bemärkelse.
4. En metafysisk förståelse av djävulen
Idén om ”djävulen” som den här texten återkommer till handlar om en övernaturlig kraft. Att förstå vad det kommunistiska spöket egentligen är, är en av nycklarna till att förstå det kaos som djävulen har släppt lös i världen.
Enkelt uttryckt består kommunistspöket av hat; det får sin energi från det hat som fyller människans hjärta.
Kommunistspöket är kopplat till Satan; ibland är de två omöjliga att skilja åt, så vi kommer inte att försöka hålla dem åtskilda.
Djävulens arrangemang är närvarande både i öst och väst, i varje yrke och verksamhet. Ibland är dess makt delad, ibland enad; ibland använder den den ena taktiken, ibland den andra. Den följer inget enkelt mönster.
Djävulen startade ett obegränsat krig som har förvandlat religionen, familjen, politiken, ekonomin, finansvärlden, militären, utbildningssystemet, vetenskapen, konsten, medierna, underhållningsbranschen, populärkulturen, samhällsdebatten och de internationella relationerna till slagfält, där djävulen för sitt krig mot människan.
Djävulens mörka energi kan sprida sig från en sfär, grupp eller rörelse till en annan. Efter att proteströrelsen mot Vietnamkriget upplöstes i väst på 70-talet, manipulerade djävulen rebelliska ungdomar och kanaliserade deras energier in i feminismen, miljörörelsen och rörelsen för homosexuellas rättigheter. Dessutom försökte djävulen undergräva den västerländska civilisationen inifrån.
Djävulen kan förvandla människor utan goda avsikter till sina agenter i människovärlden, och med hyckleri lura medkännande och oskyldiga människor till att bli dess apologeter.
Djävulens agenter – som i de flesta fall inte ens inser sin roll – finns överallt i samhället, från eliten till medelklassen till de lägre samhällsskikten. På det här sättet kan dess aktiviteter i bland manifesteras som revolutioner underifrån, ibland som konspirationer ovanifrån, och ibland som reformer från mitten.
Djävulen kan ändra form och finnas på flera platser samtidigt. Den låter lågt stående varelser och onda andar i andra dimensioner utföra arbetet: Pornografi och drogberoende är verktyg som djävulen använder. Dessa varelser lever på människans negativa energier, som hat, rädsla, förtvivlan, arrogans, upproriskhet, avund, promiskuitet, ilska, raseri och lathet.
Djävulen är hemlighetsfull och slug. Den använder människans girighet och mörka sidor för att nå sina mål, och så länge som någons tankar är i linje med de här egenskaperna kan djävulen kontrollera den här personen. Många gånger tror människor att de agerar i enlighet med sina egna tankar, utan att inse att de faktiskt blir manipulerade.
5. Djävulens många ansikten
Precis som djävulen har många namn, så manifesteras kommunismen på många sätt. Denna demon använder motsatta positioner för att luras: en totalitär regim eller en demokrati; planekonomi eller marknadsekonomi; kontroll över pressen eller helt obegränsad yttrandefrihet; motstånd mot homosexualitet i vissa länder och legalisering och främjande i andra; ohämmad miljöförstöring eller krav på skydd för miljön, och så vidare. Den kan förespråka våldsam revolution eller fredliga förändringar. Den kan manifestera sig som ett politiskt eller ekonomiskt system, eller som en ideologisk trend inom konsten och kulturen; den kan ta formen av ren idealism eller kallt beräknande. Totalitära kommunistregimer är bara en av denna demons manifestationer. Marxism-leninismen och Maoismen är bara en aspekt av djävulens villfarelser.
Sedan den utopiska socialismen på 1700-talet har världen bevittnat uppkomsten av en mängd ideologiska strömningar: vetenskaplig socialism, fabianism, syndikalism, kristen socialism, demokratisk socialism, ekosocialism, välfärdskapitalism, marxism-leninism och maoism. Dessa ideologier kan delas in i två typer: våldsam kommunism och ickevålds-kommunism. Infiltration och att gradvis nöta ner status quo är de två huvudsakliga taktiker som används av kommunismens ickevålds-riktningar.
En av djävulens förvillelser är att skapa olika arrangemang i öst och väst, de två lägren som stod i motsättning till varandra. Medan den genomförde en storskalig invasion i öst, smög den sig också in i väst, men under en annan täckmantel. De brittiska fabianisterna, det tyska socialdemokratiska partiet, den andra internationalen i Frankrike, USA:s Socialistparti, och massor av andra socialistiska partier och organisationer spred undergångens frön i Västeuropa och Nordamerika. Under kalla kriget var det många i väst som såg slakten, koncentrationslägren, svälten och utrensningarna i Sovjet och Kina, och kände att de hade tur som fortfarande levde i lyx och frihet. Vissa socialister fördömde öppet våldet i Sovjetunionen på humanitära grunder, vilket fick många att slappna av.
Kommunismens demon ikläder sig en mängd komplexa förklädnader i väst, och opererar under många olika fanor, vilket gör det nästan omöjligt att skydda sig mot den. Här är några skolor, tankeriktningar och rörelser som endera springer ur kommunismen eller som kommunismen utnyttjar för att nå sina mål: Det ”liberala” och ”progressiva” lägret i USA, Frankfurtskolan, nymarxismen, kritisk teori, 60-talets motkultur, fredsrörelsen, rörelsen för homosexuellas rättigheter, feminismen, miljörörelsen, rörelser för social rättvisa, politisk korrekthet, Keynesianismen, avantgardistiska konstskolor och mångkulturen.
6. Socialismen som kommunismens förstadium
I väst ser många på socialism och kommunism som två olika saker, vilket ger socialismen både jordmån och utrymme att växa. Faktiskt är socialism, enligt den marxist-leninistiska teorin, bara kommunismens förstadium.
1875 skrev Karl Marx i ”Kritik av Gothaprogrammet” att det finns en inledande och en avancerad fas av kommunismen. Förändringar i den internationella situationen fick senare Friedrich Engels att under den senare delen av sitt liv föra fram ”demokratisk socialism” – att vinna makten genom att få folkets röster. Demokratisk socialism var det som antogs av ledarna för socialdemokratiska partier, och teoretikerna i Andra internationalen. Ur det skapades de vänsterorienterade partierna i många kapitalistiska länder världen över idag. Lenin definierade tydligt socialism och kommunism: Han ansåg att socialism var kommunismens inledande fas, och att kommunismen ska utvecklas med socialismen som grund.
Således är det tydligt att socialismen alltid varit en del av marxismen och den internationella kommuniströrelsen. Det gemensamma ägandet och planekonomin i socialismen är en del av förberedelserna för kommunismen. Vissa delar av socialism eller vänsterdoktriner som finns i väst i dag kan se ut som om de inte har någon koppling till kommunismen, men de är faktiskt bara kommunismens ickevålds-former. I väst används röstande i stället för våld för att få makt. I stället för rent statligt ägande tillämpar man höga skatter, vilket tjänar samma syfte. Välfärdssystemen i väst är ett annat sätt att nöta ner kapitalismen. Vänsterpartier i västländer ser välfärds- och socialförsäkringssystem som en viktig aspekt av förverkligandet av socialismen.
När kommunismens brott fördöms är det inte bara våldet man bör fokusera på. Man måste kunna se de faror som socialismen i sig själv medför. De många olika socialistiska riktningar som utgår från ickevåld har lurat och förvirrat folk. För att förstå kommunismen måste man känna igen dess förberedande stadium, eftersom kommunismen utvecklas från detta stadium, och inte bara uppstår över en natt, precis som en levande varelse växer upp gradvis.
En del socialistiska länder eller välfärdsstater i väst använder sig av idén om ”det gemensamma” för att offra individuella friheter. Invånarna i dessa länder har kvar vissa politiska friheter eftersom socialismen där inte har utvecklats fullt ut. Men socialism är inte ett statiskt koncept. Socialistiska länder har ”lika utfall” som sitt huvudmål, vilket innebär att de oundvikligen kommer att beröva människor deras frihet. Socialismen genomgår också en oundviklig övergång till kommunism, vilken innebär att människor fortlöpande berövas sina friheter.
Om ett fritt land över en natt förvandlades till en totalitär regim skulle den drastiska kontrasten mellan propaganda och verklighet chockera de flesta. Många skulle göra uppror, eller åtminstone passivt motstånd. Det skulle bli kostsamt för det totalitära styret, och regimen skulle troligen behöva ägna sig åt massdödande för att eliminera motståndet. Det här är en av huvudorsakerna till att både Sovjetunionen och Folkrepubliken Kina dödade så många av sina egna invånare i fredstid.
Till skillnad från totalitära regimer så nöter socialismen i demokratiska länder sakta ner folks friheter genom olika former av lagstiftning. Det är som metaforen med den kokta grodan. Processen med att etablera ett socialistiskt system tar årtionden, eller generationer, och det gör att folk gradvis blir okänsliga och tillvanda till socialismen, och inte märker av den, vilket gör förvillelsen ännu starkare. Till sitt väsen, och i sina målsättningar, skiljer sig den här sortens gradvisa socialism inte på något substantiellt sätt från den våldsamma formen.
Socialismen ger sig ut för att garantera ”lika rättigheter” med hjälp av lagstiftning, men i själva verket sänker det här moralen och berövar folk deras frihet att självmant välja godhet. Under normala omständigheter finns det en naturlig variation bland alla sorters människor vad gäller tro, moral, bildning, utbildning, intelligens, motståndskraft, flitighet, ansvarskänsla, aggressivitet, påhittighet, entreprenörsanda och så vidare. Det är så klart omöjligt att tvinga fram jämlikhet genom att plötsligt lyfta upp de som befinner sig längre ner. Så vad socialismen gör är i stället att begränsa dem som befinner sig högre upp.
Socialismen i väst använder kamp mot diskriminering, ”politisk korrekthet” och ”värdeneutralitet” för att angripa grundläggande moralisk urskillning. Det här är detsamma som att helt försöka eliminera moralen. Det har växt fram parallellt med legalisering och normalisering av alla sorters antireligiöst och stötande språk, sexuella avvikelser, demonisk konst, pornografi, spel om pengar och drogmissbruk. Resultatet har blivit ett slags omvänd diskriminering av dem som faktiskt har en gudstro och försöker höja sin moral. Målet är att marginalisera dessa personer, och till sist bli av med dem helt.
7. Romantiseringen av kommunism
Än idag finns det många västerlänningar som bär på romantiska fantasier om kommunismen. De har dock aldrig behövt utstå lidandet av att bo i ett kommunistiskt land, så de har ingen förståelse av vad kommunism innebär i praktiken.
Under kalla kriget var det många intellektuella, konstnärer, journalister och studenter från den fria världen som reste till Ryssland, Kina eller Kuba som turister. Det som de fick se, eller rättare sagt tilläts att se, var något helt annat än den verklighet som människorna i dessa länder levde i. Kommunistländerna hade fulländat konsten att lura utlänningar: Allt som de utländska besökarna fick se var noggrant anpassat till deras smak, inklusive mönsterbyar, fabriker, skolor, sjukhus, daghem och fängelser. De som tog emot dem var medlemmar av kommunistpartiet eller personer som ansågs politiskt pålitliga.
Rundturerna var genomrepeterade. De resande hälsades med blommor, vin, sång och dans, banketter, leende små barn och partitjänstemän. De fick se hårt arbetande människor som kunde tala fritt till varandra som jämlikar, studenter som studerade flitigt och vackra bröllop.
Vad de inte fick se var skådeprocesser, massdomar, lynchningar, ”kampmöten”, kidnappningar, hjärntvätt, isolering, tvångsarbete, massakrer, mark- och egendomsstöld, bristande samhällsservice, integritetskränkningar, avlyssning, övervakning, angiveri, brutala politiska strider bland ledarskapet och den lyx som eliten levde i. Framför allt fick de inte se de vanliga människornas lidande.
Besökarna trodde att det som iscensatts för dem var normen i kommunistländer. Så de reste hem och talade sig varma för kommunismen i böcker, artiklar och föreläsningar, och många av dem förstod inte att de hade blivit vilseledda. Ett litet antal såg sprickorna i fasaden, men många av dem gick i en annan fälla: De såg sig själva som ”sympatisörer”, och antog den attityd som kineserna kallar att ”inte tvätta sin smutsiga byk inför utomstående”. Slakten, svälten och förtrycket i kommunistländerna var bara en del av priset man fick betala för övergången till kommunismen, resonerade de. De kände förtroende för att framtiden var ljus, trots den krokiga vägen till kommunismen. De vägrade att säga sanningen, eftersom det skulle svärta ner det ”socialistiska projektet”. De saknade modet att säga sanningen och valde en skamlig tystnad.
Alla är fria och jämlika, utan förtryck eller konfiskeringar; stort materiellt välstånd, där alla ger efter förmåga och får efter behov – himmelriket på jorden, där varje individ kan utvecklas fritt. Ett sådant mänskligt samhälle finns bara i fantasin, och den fantasin har djävulen använt för att vilseleda människan.
8. Djävulens förstörelse av kultur och moral
Djävulen har placerat sina agenter på varje område och i varje land, och det har lett till att de okunniga och godtrogna har skyndat allt snabbare mot undergången.
Kommunismen lär människor att bekämpa gudstro och göra sig av med det gudomliga. Den angriper religionen utifrån, men manipulerar även människor till att korrumpera den inifrån. Religioner har politiserats, kommersialiserats och förvandlats till underhållning. Moraliskt korrumperade präster tolkar skrifterna felaktigt och leder de troende fel. De är till och med otrogna med församlingsmedlemmar och begår övergrepp på barn.
Det här har gjort de sant troende förvirrade och förtvivlade. För bara ett århundrade sedan var en fast gudstro ett tecken på hög moral. Nu anses troende dumma och vidskepliga. De håller sin tro för sig själva och diskuterar den inte ens med vänner, av rädsla för att bli förlöjligade.
Ett annat viktigt mål för kommunismen är förstörelsen av familjen, genom att bryta upp äktenskapet och sprida idéer om jämställdhet mellan könen. På 1900-talet kom feminismen, som förespråkade sexuell frigörelse och utplånandet av könsskillnader, angrep ”patriarkatet” och försvagade faderns roll i familjen. De ändrade definitionen av äktenskap, arbetade för att avkriminalisera och legitimera homosexualitet, rätten till skilsmässa och abort. De använde också välfärdspolitik för att uppmuntra till och subventionera ensamstående föräldraskap. Det här har lett till att familjen har kollapsat, vilket i sin tur lett till mer fattigdom och brottslighet. Det här har varit en av de mest häpnadsväckande transformationerna under de senaste årtiondena.
Inom politiken har de kommunistiska regimerna upprätthållit sin rigida diktatur, medan partipolitiken i de fria samhällena har hamnat i kris. Kommunismen utnyttjade luckor i de rättsliga och politiska systemen i demokratierna för att manipulera de stora partierna. Politiker började hemfalla åt fula trick och att ge omöjliga löften för att vinna val.
Resultatet av kommunismens påverkan är att politiska partier världen över ofta hamnat till vänster på den politiska skalan. De förespråkar högre skatter, mer spenderande på välfärd, och en stor statsapparat som lägger sig i det mesta – och de försöker stifta lagar för att säkra detta. Regeringens beteende spelar en enorm roll i att forma samhället. Med en vänsterorienterad regering kommer vänsterideologi att infiltrera hela samhället, de unga blir indoktrinerade och röstar på fler vänsterorienterade kandidater.
Den akademiska världen, som ska spela rollen av att föra vidare essensen av den samlade visdomen och kulturen, har också underminerats. Under den första halvan av 1900-talet såg kommunismens onda ande till att utbildningssystemet förstördes systematiskt. Kina, känt för sin djupa, uråldriga kultur, utsattes för ”Ny kultur”-rörelsen redan innan kommunistpartiet grundades. Det här var en del av ett försök att avlägsna kineserna från deras traditioner. Efter att kommunisterna tagit makten nationaliserade de utbildningssystemet och fyllde läroböckerna med partiets ideologi, vilket omformade generationer av unga kineser till våldsamma ”vargungar”.
I väst skapade kommunistspöket den progressiva utbildningsrörelsen. Med vetenskap och framsteg som slagord tog man över filosofin, psykologin, pedagogiken och till sist hela utbildningssystemet, så att man kunde hjärntvätta lärare och utbildningsadministratörer. Man började ta bort ortodoxa och traditionella tankar och moral; den akademiska standarden sänktes, vilket ledde till att eleverna blev sämre på att läsa och räkna, och sämre på att utveckla och använda sitt eget omdöme. Eleverna fick lära sig om ateism, evolutionsteori, materialism och kampfilosofi.
Efter 60-talets motkultur har den politiska korrekthetens förespråkare blivit ett slags tankepoliser som tvingar lärare att indoktrinera eleverna med alla möjliga förvridna idéer. Ungdomarna lämnar nu skolan utan en stark moralisk kompass, utan en grund i sin egen kultur, utan omdöme och utan ansvarskänsla, och de följer blint med mängden i samhällets nedåtgående spiral.
I samhället finns drogmissbruk, ökande brottslighet, medier fulla av sex och våld, en konstvärld som behandlar det groteska som vackert, och alla möjliga onda sekter och ockulta grupper. Unga människor beundrar film- och tv-stjärnor blint, slösar bort sin tid på spel och sociala medier, och blir håglösa och demoraliserade. Terrorismens besinningslösa våld mot oskyldiga människor bryter mot alla traditionella moraliska parametrar och gör folk desperat oroliga över säkerhetsläget och hur det ska gå med världen.
9. Återvänd till Gud, återupprätta traditionen, undfly djävulens plan
Människan har fått sin civilisation av gudarna. Den kinesiska civilisationen har sett Han- och Tangdynastierna blomstra, och den västerländska civilisationen nådde sin höjdpunkt under renässansen. Om människorna kan behålla den civilisation som gudarna gav dem, då kommer människorna att kunna upprätthålla en koppling till gudarna när de återvänder, och förstå Lagen som de lär ut. Om människor förstör sin kultur och tradition, och om samhällsmoralen kollapsar, kommer människorna inte att kunna förstå gudarnas lära när de återvänder, för deras karma och deras synder är för stora, och deras tänkande har rört sig för långt från det gudomligas instruktioner. Det här är farligt för mänskligheten.
Det här är en era där hopp och förtvivlan existerar sida vid sida. De som inte har en gudstro lever sina liv i sinnliga nöjen; de som tror på Gud väntar på Hans återkomst i förvirring och rastlöshet.
Kommunismen är ett gissel för mänskligheten. Dess mål är att förstöra den mänskliga rasen, och dess arrangemang är noggranna och specifika. Konspirationen har varit så framgångsrik att den nästan har fulländats, och nu styr djävulen världen.
Gammal kinesisk visdom säger oss: ”En rättfärdig tanke besegrar hundra onda”, och ”när en människas buddha-natur kommer fram skakas tio riktningars värld”. Djävulen kan tyckas mäktig, men den är ingenting jämfört med Gud. Om människorna kan upprätthålla medkänsla, tolerans och tålamod kommer Gud att skydda dem, och djävulen kommer inte att kunna styra dem.
Skaparens barmhärtighet är gränslös, och varje liv har en chans att undkomma katastrofen. Om mänskligheten kan återupprätta traditionen, höja moralen och höra uppmaningen från Skaparen och den gudomliga Lag som leder till räddning, kommer människan att kunna bryta sig loss från djävulens försök att förstöra henne och vandra på vägen till räddning, mot framtiden.
| Förord | Kapitel 1 |