Kapitel 7: Förstörelsen av familjen (Del 2)

Innehåll

5. Hur kommunismen förstör familjer i väst (fortsättning)

II. Främjande av feminism och avståndstagande från den traditionella familjen (fortsättning)

III. Förstörelse av familjestrukturen genom homosexualitet

IV. Främjande av skilsmässa och abort

V. Användande av välfärdssystemet för att skapa ensamstående föräldrar

VI. Främjande av en förfallen kultur

6. Hur Kinesiska kommunistpartiet förstör familjen

I. Splittrande av familjen i jämlikhetens namn

II. Användande av politisk kamp för att vända män och hustrur emot varandra

III. Tvångsaborter som befolkningskontroll

7. Konsekvenserna av kommunismens angrepp på familjen

***

5. Hur kommunismen förstör familjer i väst (fortsättning)

II. Främjande av feminism och avståndstagande från den traditionella familjen (fortsättning)

Feminismen finns nu i alla delar av samhället. Enligt en opinionsundersökning som Harvarduniversitetet genomförde 2016 uttryckte omkring 59 procent av de amerikanska kvinnorna stöd för feministiska synsätt.

En viktig punkt som hävdas inom samtida feminism är att förutom könsorganen så är praktiskt taget alla andra fysiologiska och psykologiska skillnader mellan män och kvinnor, inklusive avvikelser i beteende och personlighet, resultatet av sociala och kulturella konstruktioner. Enligt den här logiken borde män och kvinnor vara fullständigt lika inom alla aspekter av livet och samhället. Alla manifestationer av ”ojämlikhet” mellan män och kvinnor ses därmed som ett resultat av en kultur och ett samhälle som är förtryckande och sexistiskt.

Till exempel är det betydligt fler män än kvinnor som arbetar i ledningen för stora företag, på hög nivå på elituniversitet, och som högt uppsatta statliga befattningshavare. Många feminister anser att det här huvudsakligen beror på sexism, trots att en rimlig jämförelse mellan könen bara kan göras när man tar med faktorer som förmåga, arbetstimmar, arbetsmoral och liknande. För att lyckas på höga positioner krävs ofta intensivt övertidsarbete över lång tid – att man offrar helger och kvällar, plötsligt måste hålla akuta möten, resa mycket och så vidare.

Att föda barn tenderar att skapa ett avbrott i en kvinnas karriär, och kvinnor tenderar att vilja avsätta tid till familjen och barnen hellre än att helt gå upp i sitt arbete. Dessutom kräver det ofta en kraftfull, dominant personlighet för att lyckas på de här höga positionerna, vilket män enligt undersökningar oftare har än kvinnor, på gruppnivå. Det här är de huvudsakliga skälen till varför kvinnor är så sällsynta på de absoluta toppositionerna. Men feminister menar att kvinnors tendenser att vara mer mjuka och familje- och barnorienterade är drag som ett sexistiskt samhälle tvingat på dem. Enligt feminismen bör dessa skillnader korrigeras, genom tjänster som offentlig barnomsorg och andra sorters välfärd. [1]

Samtida feminism tolererar inte några förklaringar av ojämlikhet mellan män och kvinnor som är baserad på naturliga fysiologiska och psykologiska skillnader mellan män och kvinnor. Allt måste skyllas på social påverkan och traditionell moral.

2005 talade Lawrence Summers, Harvarduniversitetets president, vid en akademisk konferens för att diskutera varför det är färre kvinnor än män som undervisar i matematik och naturvetenskap vid toppuniversiteten. Förutom att man måste arbeta ungefär 80 timmar i veckan, med oförutsägbara scheman (inklusive på tid som de flesta kvinnor sätter av för familjen) så menade Summers att män och kvinnor helt enkelt kan skilja sig åt vad gäller kompetens inom matematik och naturvetenskap på hög nivå. Trots att han stödde sina argument på flera studier blev Summers föremål för protester från den feministiska organisationen NOW. Gruppen anklagade honom för sexism, och krävde att han skulle avsättas. Summers kritiserades omfattande i medier och tvingades be om ursäkt offentligt för uttalandena. Han satte därefter av 50 miljoner dollar för att öka mångfalden inom Harvards lärarkår. [2]

1980 publicerade tidskriften Science en studie som kom fram till att manliga och kvinnliga mellanstadieelever uppvisade stora skillnader vad gällde förmågan till matematiskt resonerande; pojkarna var bättre än flickorna. [3] En efterföljande studie som jämförde testresultaten för kvinnliga och manliga elever på SAT (intagningsproven till högskolan i USA) visade att de manliga eleverna hade fyra gånger större sannolikhet att få mer än 600 poäng jämfört med de kvinnliga (800 är högsta poäng). Gapet blev ännu större om man studerade vilka som fick över 700 – då var det 13 gånger fler manliga elever än kvinnliga. [4]

Samma forskningslag gjorde en annan studie år 2000, där man fann att både manliga och kvinnliga deltagare i SAT-proven som visat sig vara matematiska genier i sina resultat hade tenderat att gå vidare till avancerade examina inom naturvetenskap och matematik, och var nöjda med vad de åstadkommit. Lawrence Summers argument vilade alltså på vetenskapliga data.

En del artiklar som skrevs om händelsen menade att sättet som Summers behandlades efter konferensen 2005 hade likheter med omskolningspolitiken som kommunistregimer använder för att förtrycka dissidenter. Man hade inte avgjort vad det var som orsakade skillnaderna, men ändå försökte man tvinga fram lika utfall genom att uppmuntra till ”mångfald” – det vill säga, se till att ett stort antal kvinnliga lärare rekryterades till matematik och naturvetenskap.

Det är lätt att se kopplingen mellan feminism och socialism. Den franske diplomaten och statsvetaren Alexis de Tocqueville, som levde på 1800-talet, sade: ”Demokrati och socialism har ingenting gemensamt förutom ett ord: jämlikhet. Men notera skillnaden: medan demokrati söker jämlikhet genom frihet, så söker socialismen jämlikhet genom begränsningar och slaveri.” [5]

Inget av det ovanstående ska läsas som något slags bevis för att män är överlägsna kvinnor vad gäller intelligens eller förmåga; mäns och kvinnors talanger manifesterar sig i olika sorters kompetens. Att avsiktligt försöka eliminera skillnaderna mellan könen går på tvärs med sunt förnuft och hindrar både män och kvinnor från att uppfylla sin potential.

Det kanske inte är omedelbart uppenbart vad som ligger bakom psykologiska och intellektuella skillnader mellan män och kvinnor, men att förneka deras fysiska och reproduktiva skillnader går helt enkelt emot fakta. Enligt den traditionella synen i både öst och väst är män beskyddare. Det är normalt att brandsoldater till allra största delen är män. Men feminister som tror på absolut jämlikhet mellan könen kräver att kvinnor tar sig an traditionellt manliga sysslor, vilket lett till underliga resultat.

2005 tillät New Yorks brandförsvar en kvinna att bli brandsoldat utan att hon klarade av de fysiska testerna, vilket vanligen inkluderar att man utför olika sysslor medan man bär syrgastank och annan utrustning som väger 25 kilo. Andra brandsoldater uttryckte oro över det här, och sade att kollegor som inte möter standarden oundvikligen skapar bördor och risker för resten av laget, liksom för allmänheten.

Till sist anställde ändå brandkåren kvinnan för att undvika en rättsprocess: feministiska grupper hade länge hållit brandförsvarets höga fysiska krav ansvariga för att det var så få kvinnor som blev brandsoldater. [6] Chicagos brandförsvar hamnade i en liknande situation och tvingades sänka sina standarder för att öka antalet kvinnliga brandsoldater.

I Australien har många brandkårer fått införa könskvotering. För varje manlig sökande man anställde var man tvungen att anställa en kvinna. För att komma runt det här fick man införa väldigt olika fysiska krav för kvinnor och män, trots att de söker samma farliga, stressfyllda jobb.

Den här ologiska kampanjen för lika utfall slutade dock inte där. Kvoterna ledde till friktion mellan manliga och kvinnliga brandsoldater, och kvinnorna rapporterade att männen anklagade dem för att vara okvalificerade och inkompetenta. Feministiska grupper kallade det här för ”mobbning” och ”psykisk press”. [7] Situationen ledde till ännu en kamp för feministerna i deras korståg för förmodad jämlikhet mellan könen.

Men den här absurditeten är ett medvetet steg i planerna för kommunismens spöke: Genom att utmana det så kallade patriarkatet – alltså det traditionella samhället – underminerar feminismen den traditionella familjen på samma sätt som klasskampen används för att underminera det kapitalistiska systemet.

I en traditionell kultur tas det för givet att män ska vara maskulina och kvinnor feminina. Män tar ansvar för sina familjer och samhällen genom att skydda kvinnorna och barnen – precis den patriarkala struktur som feminismen utmanar för att den ger männen orättvisa fördelar och håller kvinnor tillbaka. Feminismen har inget till övers för ridderlighet eller gentlemannaideal. I en feministisk värld skulle männen på det sjunkande Titanic inte ha gett sina platser i livbåtarna till kvinnorna så att de fick en bättre chans att överleva.

Feminismens korståg mot patriarkatet har också nått in i utbildningssystemet. 1975 beordrade en domstol i delstaten Pennsylvania i USA att skolor måste inkludera både kvinnliga och manliga elever i alla fysiska aktiviteter, inklusive brottning och amerikansk fotboll. Flickor kunde inte hänvisa till sitt kön för att slippa delta. [8]

Den amerikanska forskaren Christina Hoff Sommers skrev i sin bok ”The War Against Boys: How Feminism Is Harming Our Young Men” från 2013 att maskuliniteten än under angrepp. [9] Ett av hennes exempel var Aviation High School i stadsdelen Queens i New York, som framför allt tar in elever från familjer med låga inkomster. Skolan fick dessa barn att nå mycket goda resultat, och rankades som en av de bästa gymnasieskolorna i USA av US News and World Report.

Skolan är specialiserad på att använda praktiska projekt, som att bygga elektriska mekaniska flygplan, och som man kan förvänta sig är eleverna till största delen manliga. Flickor, som utgör en mindre del av eleverna, gör också väldigt bra ifrån sig, och de respekteras av både de andra eleverna och av lärarna.

Men Aviation High School kritiserades allt hårdare och hotades med stämning av feministiska organisationer som krävde att fler kvinnliga elever skulle tas in. Grundaren för National Women’s Law Center talade i Vita huset 2010 och pekade då särskilt ut Aviation High School som ett fall av ”könsisolering” och sade: ”Vi kommer inte att vila på våra lagrar tills vi har absolut jämlikhet , och vi är inte där än.”

För feminister är det bara förtryck och sexistisk ojämlikhet att uppmuntra pojkar att utveckla maskulina drag som oberoende och äventyrlighet och att uppmuntra flickors milda, omtänksamma och familjeorienterade sidor.

Modern feminism tvingar in samhället i en könlös framtid genom att attackera de psykologiska drag som karakteriserar respektive kön. Det här har särskilt stora konsekvenser för barn och unga människor, och allt fler förväntas bli homosexuella, bisexuella eller transsexuella.

I vissa europeiska länder kan man redan se detta hända, i form av att allt fler barn säger att de har fötts i fel kropp. 2009 fick Gender Identity Development Service (GIDS) vid Tavistock and Portman NHS Foundation Trust i London 97 remisser för könsbyte. 2017 var den siffran för GIDS uppe i över 2 500 årligen. [10]

Det traditionella samhället ser barnafödande och uppfostran av barnen som kvinnans heliga uppgift, något som Gud eller Himlen bestämt. Både i öst och västs historia finns det en moder bakom varje stor hjälte. Feminismen förkastar den här traditionen som patriarkalt förtryck, och menar att tanken på att kvinnor skulle vara ansvariga för att uppfostra barnen är ett typiskt exempel.

Samtida feministisk litteratur är full av fördömanden av moderskap och äktenskap som något monotont, tråkigt och otillfredsställande. Den här negativa uppfattningens snedvridning blir uppenbar om man granskar välkända feministers egna liv. Nästan alla av dem hade brustna förhållanden eller äktenskap eller var barnlösa.

Feminismen har öppnat dörren för alla sorters befängda idéer. Det finns människor som menar att det personliga är politiskt och ser konflikter i hemmet som ett könskrig. Somliga ser män som parasiter som förslavar kvinnors sinnen och kroppar. Andra beskriver barn som ett hinder för kvinnor att nå sin fulla potential, och hävdar att förtrycket har sina rötter i familjestrukturen.

Den moderna feminismen erkänner öppet att dess mål är att förstöra den traditionella familjen. Här är några typiska citat: ”En förutsättning för kvinnlig frigörelse är avskaffandet av äktenskapssystemet.” [11] ”Alternativet att tjäna och låta sig beskyddas och planera för att vara en familjemakare är ett alternativ som inte borde finnas.” [12] ”Vi kan inte förgöra orättvisorna mellan män och kvinnor förrän vi förgör äktenskapet.” [13]

Feministiska rörelser löste förmodade samhällsproblem genom att främja moraliskt förfall och genom att förstöra mänskliga relationer i ”frigörelsens” namn. Enligt Sylvia Ann Hewlett, en amerikansk ekonom och könsspecialist, är den moderna feminismen den största bidragande faktorn till ett stort antal kvinnor blivit ensamstående med sina barn, och fri skilsmässa utgör ett enkelt sätt för män att överge sitt ansvar. Ironiskt nog har feminismens attack på den existerande familjestrukturen verkat för att förgöra den trygga hamn som gett de flesta kvinnor lycka och säkerhet.

Att det blev lätt att skilja sig emanciperade inte kvinnorna. Enligt studier lever 27 procent av de frånskilda amerikanska kvinnorna under fattigdomsgränsen, vilket är tre gånger högre än de frånskilda männen. [14] Kommunismens spöke bryr sig inte om kvinnors rättigheter. Feminismen är bara dess redskap för att förstöra familjen och korrumpera mänskligheten.

III. Förstörelse av familjestrukturen genom homosexualitet

HBTQ-rörelsen, som den numera är känd, har varit nära associerad med kommunismen sedan de första utopiska kommunisterna började föra fram homosexualitet i sammanhanget mänskliga rättigheter. Eftersom kommunismen hävdar att den ska befria människor från den traditionella moralens bojor är det naturligt att dess ideologi kräver HBTQ-”rättigheter” som en del av programmet för ”sexuell frigörelse”. Många som förespråkar sexuell frigörelse och som även starkt stödjer HBTQ-rörelsen är kommunister, eller delar kommunismens synsätt.

Världens första större rörelse för homosexuellas rättigheter startades av högt uppsatta personer inom Tysklands socialdemokratiska parti (SDP) redan på 1890-talet. De leddes av Magnus Hirschfeld och förespråkade att homosexualitet var ”naturligt” och ”moraliskt”. 1897 grundade Hirschfeld det vetenskapligt-humanitära utskottet (WhK) för att bilda opinion i frågan om homosexualitet, och samma år inleddes deras första offentliga kampanj.

1895, när den brittiske författaren Oscar Wilde utreddes för en sexuell relation med en annan man, var SDP den enda grupp som försvarade honom. SDP:s ledare Eduard Bernstein lade fram ett förslag att avskaffa lagen mot ”sodomi” som det kallades då.

Ett av de mest radikala exemplen på sexuell frigörelse från den här eran kom efter bolsjevikernas oktoberrevolution i Ryssland. Sovjetisk sexualpolitik, som diskuterades tidigare i det här kapitlet, avskaffade förbuden mot homosexuella relationer, vilket gjorde Sovjetunionen till det mest liberala landet i världen i den här frågan.

1997 antog det styrande partiet ANC i Sydafrika världens första konstitution som erkänner homosexualitet som en mänsklig rättighet. ANC, som är medlem av Socialistinternationalen (tidigare en gren av den nu nedlagda Andra Internationalen) har genomgående drivit frågan om homosexuellas rättigheter.

Inspirerad av Hirschfelds WhK grundade Henry Gerber år 1924 Society för Human Rights (SHR), som var den första amerikanska organisationen för homosexuellas rättigheter. SHR var kortlivat, eftersom flera av dess medlemmar greps strax efter att föreningen grundats. 1950 grundade den amerikanske kommunisten Harry Hay Mattachine Society i sitt hem i Los Angeles. Organisationen var den första inflytelserika HBTQ-gruppen i USA. Den expanderade till andra områden och publicerade egna skrifter.

1957 hävdade zoologen Evelyn Hooker i sin forskning att det inte fanns några mentala skillnader mellan homosexuella och heterosexuella män. Hennes arbete blev det första som användes för att åberopa vetenskapliga argument i frågan om homosexualitet. Hooker hade kopplingar till Mattachine Society som övertygade henne att stödja homosexuellas rättigheter. Hennes studie har kritiserats för att alla deltagare kom från Mattachine Society.

På 60-talet, i samband med den sexuella frigörelsen och hippierörelsen började gayrörelsen verka mer offentligt. 1971 uttalade den feministiska organisationen NOW sitt stöd för homosexuellas rättigheter.

1974 åberopade American Psychiatric Association (APA) Evelyn Hookers forskning som sin huvudsakliga bevisning för att ta bort homosexualitet från listan över mentala störningar. Dock röstade 39 procent av APA:s medlemmar emot det beslutet, vilket visar att den befintliga forskningen långt ifrån övertygat alla.

Hooker, liksom de forskare som följde i hennes spår valde det så kallade anpassningstestet för att mäta det psykologiska tillståndet hos homosexuella. Enkelt uttryckt innebär det att om en person kan anpassa sig till samhället, upprätthålla sin självkänsla och goda mellanmänskliga relationer och inte har några psykologiska hinder i sitt vanliga sociala liv så kan den anses vara psykologiskt normal.

2015 publicerade Robert L. Kinney III en artikel i den medicinska tidskriften Lincore där han diskuterar bristerna i den standard som Hooker använde för att avgöra om någon lider av en mental störning.

Till exempel finns det ett mentalt sjukdomstillstånd som kallas xenomeli, vilket ger en stark drift att kapa av sina egna friska, välfungerande lemmar. På ett liknande sätt som somliga HBTQ-personer känner att de fötts i en kropp med fel uppsättning könsorgan, så känner patienter med xenomeli starkt att en eller flera av deras kroppsdelar inte tillhör dem. En sådan patient är fullt kapabel att anpassa sig till samhället, upprätthålla sin självkänsla och ha goda mellanmänskliga relationer, och har inga psykologiska hinder för att fungera i samhället. De upplever tillfredsställelse när den störande kroppsdelen amputeras och rapporterar att det förbättrade deras livskvalitet. [16]

Kinneys artikel tog upp andra mentala sjukdomstillstånd. till exempel finns det människor som har en drift att äta plast. Det finns också personer som har ett tillstånd där de upplever ett starkt behov att skada sig själva, fastän de inte är självmordsbenägna. De här patienterna har ofta god social anpassning, vilket man kan se på parametrar som att de har högskoleexamen och liknande. De här nämnda tillstånden ses dock som psykologiskt abnorma av den vetenskapliga världen. [17]

Många studier har visat att homosexuella har betydligt högre risk för att smittas av HIV, begå självmord och missbruka droger än befolkningen i allmänhet [18] till och med i länder som Danmark, där samkönade äktenskap sedan länge varit legalt och inte är stigmatiserade. [19] Förekomsten av AIDS och syfilis bland homosexuella är mellan 38 och 109 gånger högre än bland den övriga befolkningen. [20] Innan genombrotten i behandlingen av HIV-smittade på 90-talet var homosexuellas livslängd mellan åtta och tjugo år kortare än genomsnittsbefolkningen. [21] Ser man till dessa fakta framstår inte homosexualitet som normalt eller hälsosamt.

Allt eftersom HBTQ-rörelsen växer används den politiskt korrekta stämpeln ”homofobi” allt mer för att angripa alla som har avvikande åsikter om homosexualitet, och experter som presenterar forskningsresultat som stödjer tesen att homosexualitet ska betraktas som en mentalsjukdom marginaliseras. Det finns också ett stort antal homosexuella som själva verkar inom psykologi och psykiatri och somliga bedriver forskning med ”queerperspektiv”.

Det vetenskapliga stöd som vanligtvis åberopas i USA för att beskriva homosexualitet som normalt beteende är ”Report of the Task Force on Appropriate Therapeutic Responses to Sexual Orientation” som skrevs av en arbetsgrupp utsedd av APA 2009. Robert Kinney noterar att av de sju medlemmarna i arbetsgruppen var sex, inklusive ordföranden, endera homosexuella eller bisexuella, så studiens vetenskapliga neutralitet kan ifrågasättas.

Joseph Nicolosi, den numera avlidne före detta ordföranden för National Institute of Gay and Lesbian Studies avslöjade vid den tiden att de mest kvalificerade experterna ansökte om att få delta i arbetsgruppen, men eftersom de tillhörde den akademiska inriktningen som stödde att man behandlar homosexualitet som en sjukdom så antogs inga av dem. [22] Nicholas Cummings, tidigare ordförande för APA, sade i ett offentligt uttalande att politik trumfar vetenskap inom föreningen, och att den har tagits över av förespråkare för homosexuellas rättigheter. [23]

Idag används allmänt den här anpassningsstandarden allmänt av APA även för att mäta andra sexualpsykologiska avvikelser, såsom pedofili. APA definierar en pedofil som en vuxen människa som blir intensivt sexuellt upphetsad eller får sexuella fantasier av att se ett barn, oavsett om man agerar på dessa impulser eller inte. Men så länge som personen i fråga demonstrerar ”anpassning” bör dess pedofila sexuella läggning ses som ”normal”. Det är alltså bara när pedofiler känner skam, inre konflikt eller andra typer av psykologiskt tryck som stör deras normala liv som det räknas som en mental störning.

Den här standarden för att ställa diagnos går helt på tvärs mot normala mänskliga värderingar: Enligt APA är alltså en person som känner skam och skuld inför oacceptabla impulser mentalt sjuk, medan någon som är bekväm med dem ses som frisk. Den här sortens resonemang har lett till att samkönade äktenskap drivits igenom, och det torde inte dröja länge innan pedofili accepteras allt mer.

Trotskisten David Thorstad, som är medlem av American Communist Party, grundade North American Man/Boy Love Association (NAMBLA). Allen Ginsberg, som ses som en viktig person inom den amerikanska HBTQ-rörelsen, förespråkade pedofili, och var också kommunist och beundrade Fidel Castro. En annan viktig organisation för pedofiler förutom NAMBLA är Childhood Sensuality Circle, som grundades 1971 i Kalifornien av följare av den tyske kommunisten Wilhelm Reich, som också var en pionjär inom den sexuella frigörelsen.

Pandoras ask är helt öppen. Enligt dagens anpassningsstandard så kan olika sexuella avvikelser som förespråkades av den utopiske socialisten Charles Fourier, såsom incest, gruppäktenskap och tidelag ses som normala, rent psykologiskt. Den gudomliga föreningen mellan man och kvinna har förvridits genom att man inkluderar samkönade par. Av detta följer att även incestuösa äktenskap eller ”äktenskap” mellan människor och djur kan tillåtas. Djävulen reducerar människan till ett djur, utan standarder eller moral, så att hon till slut kommer att förstöras.

HBTQ-rörelsen, sexuell frigörelse och feminism har satt familjestrukturen och mänsklig moral under total belägring. Det här är ett svek mot det traditionella äktenskap som gudarna gett människorna.

Att behandla homosexuella som medmänniskor är vänligt och gott, men djävulen har manipulerat den här godheten för att förleda och förgöra människor som har glömt att gudarna skapade män och kvinnor till sin avbild och skapat vissa förutsättningar för att vara människa. När mannen inte längre än man och kvinnan inte längre är kvinna, när människor överger gudomliga moralkoder och går över till djävulens sida för sina begärs skull, då går det inte att undkomma fördömelse.

Man kan vänligt säga ”jag respekterar ditt val” till dem som har avvikit, men det för dem bara närmre avgrunden. Verklig medkänsla är att berätta för de förledda vad som är rätt och fel, att hjälpa dem tillbaka till den upprätta vägen och undvika undergång – även om det innebär att man blir föraktad eller missförstådd.

IV. Främjande av skilsmässa och abort

Innan 1969 var USA:s skilsmässolagar baserade på traditionella religiösa värderingar. För att skilsmässa skulle tillåtas krävdes ett legitimt påstående om att den ena eller båda parter begått fel. Västerländska religioner lär ut att äktenskapet instiftades av Gud. En stabil familj gynnar mannen, hustrun, barnen och hela samhället. Av det här skälet betonade kyrkan och alla lagar i de amerikanska delstaterna vikten av att bevara äktenskapet, förutom om det fanns särskilda omständigheter. Men på 60-talet hade Frankfurtskolans ideologi nått ut i samhället. Traditionella äktenskap angreps, och feminism och progressivt liberalt tänkande orsakade störst skada.

Den progressiva liberalismen förkastade äktenskapets gudomliga natur genom att reducera det till ett socialt kontrakt mellan två människor. Feminismen i sin tur ser den traditionella familjen som ett patriarkalt instrument för att förtrycka kvinnan. Skilsmässa marknadsfördes som kvinnans frigörelse från ”förtrycket” i ett olyckligt äktenskap, eller som hennes väg till ett spännande och äventyrligt liv. Det här tänkesättet ledde till att äktenskapslagarna ändrades så att vilken som helst av parterna kunde upplösa ett äktenskap av vilken orsak som helst.

Dem amerikanska skilsmässofrekvensen sköt i höjden under 70-talet. För första gången i landets historia var det fler äktenskap som upplöstes av meningsskiljaktigheter än av döden. Av alla som gifte sig på 70-talet skulle nästan hälften komma att skilja sig.

Skilsmässa har djupa och varaktiga effekter på barnen. Michael Reagan, adopterad son till den tidigare amerikanske presidenten Ronald Reagan, beskrev sina föräldrars separation så här: ”Skilsmässa är när två vuxna personer tar allt som är viktigt för ett barn – barnets hem, familj, trygghet, känsla av att vara älskad och beskyddad – och krossar det, lämnar det i småbitar på golvet, går därifrån och låter barnet städa upp röran.” [24]

Rätten till abort är en annan metod som djävulen använder för att förgöra människor. Från början handlade diskussionen kring legal abort om vissa speciella omständigheter, som våldtäkt, incest eller hot mot moderns hälsa.

De som förespråkar sexuell frigörelse anser att sex inte behöver begränsas till äktenskapet, men oönskade graviditeter utgör så klart ett hinder för den här sortens livsstil. Preventivmedel fungerar inte alltid, så de som förespråkade sex utan begränsningar började driva frågan om fri abort. 1994 stipulerades öppet vid FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo att ”reproduktiva rättigheter” är en naturlig mänsklig rättighet, inklusive rätten till ett ”tillfredsställande och säkert sexliv” vilket innefattar fri abort. [25]

Feministerna har samtidigt använt argumentet ”min kropp, mina rättigheter” för att kvinnor ska kunna själva bestämma om de ska föda eller döda sitt ofödda barn. Debatten expanderade från att gälla abort i vissa särskilda fall till att ge kvinnor den ensidiga rätten att avsluta ett mänskligt liv.

Djävulen lockar människor att ge efter för sina begär och utnyttjar feminismen och den sexuella frigörelsen för att förespråka dödandet av de ofödda. det här har inte bara lett till att människor begår monstruösa brott, utan också till att de har övergett den traditionella förståelsen om att livet är heligt.

V. Användande av välfärdssystemet för att skapa ensamstående föräldrar

1965 föddes bara fem procent av barnen i USA av ogifta mödrar. [26] På den tiden tog man för givet att barnen kände sina biologiska fäder när de växte upp.

Men på 2010-talet föddes 40 procent av barnen av ogifta mödrar. [27] Mellan 1965 och 2012 växte antalet ensamstående föräldrar i USA från 3,3 miljoner till 13 miljoner. [28] En del fäder stannade kvar och somliga gifte sig senare med mödrarna, men majoriteten av de barn som föddes av dessa ensamstående mödrar växte upp utan sina fäder.

Fäder utgör förebilder för sina söner genom att lära dem hur män beter sig, och visar sina döttrar vad det innebär att bli respekterad på det sätt som kvinnor förtjänar.

Barn lider stor skada av att växa upp utan sin far. Forskning visar att barn som växer upp utan sina fäder ofta lider av dålig självkänsla. De är mer benägna att skolka, och så många som 71 procent av dem hoppar av skolan i USA. Många använder droger, går med i gäng och begår brott: 85 procent av ungdomar i fängelse och 90 procent av hemlösa växte upp i faderlösa hushåll. Tidig sexualdebut, tonårsgraviditeter och promiskuitet är vanligt. Personer som växte upp utan sina fäder har 40 gånger högre sannolikhet att begå sexbrott jämfört med resten av befolkningen. [29]

Brookings Institute har presenterat tre råd till unga amerikaner för att undvika att hamna i fattigdom: avsluta dina gymnasiestudier, skaffa ett heltidsjobb och vänta tills 21 med att gifta dig och skaffa barn. Statistiskt sett lever bara två procent av de amerikaner som följer detta i fattigdom, medan 75 procent av dem räknas till medelklassen. [30] Med andra ord, att fullborda sin utbildning, hitta ett jobb, gifta sig i lämplig ålder och skaffa barn inom äktenskapet är det mest pålitliga sättet att bli en ansvarstagande vuxen som lever ett hälsosamt, produktivt liv.

De flesta ensamstående mödrar i USA förlitar sig på statliga välfärdsinsatser. En rapport som publicerades av Heritage Foundation använder detaljerad statistik för att visa att den välfärdspolitik som så kraftigt uppmuntras av feminister faktiskt hjälper till att skapa ensamstående mödrar – det till och med straffar par som gifter sig, eftersom de då får färre förmåner. [31] Regeringen har i praktiken ersatt fäderna med välfärdsinsatser.

Välfärdspolitik har inte hjälpt familjer som lever i fattigdom. I stället har den bara stöttat upp det ständigt ökande antalet ensamstående föräldrar. Barnen till dessa föräldrar löper själva stor risk att bli fattiga, så resultatet blir en ond spiral där beroendet av hjälp från det offentliga ständigt ökar. Det här är precis vad kommunismens spöke försöker uppnå: kontroll över alla aspekter av en människas liv genom höga skatter och en ständigt närvarande stat.

VI. Främjande av en förfallen kultur

Wall Street Journal publicerade en artikel där man citerar USA:s folkbokföringsmyndighet, som kom fram till att 55 procent av amerikanerna mellan 25 och 34 år 2000 var gifta, och 34 procent hade aldrig varit gifta. 2015 hade dessa siffror förändrats så att 40 procent var gifta och 53 procent aldrig varit gifta. Unga människor i USA undviker giftermål eftersom sex och giftermål i dagens kultur blivit helt separerade. Varför skulle de gifta sig? [32]

I det här förfallna samhällsklimatet går trenden mot tillfälliga sexuella möten utan några krav. Sex har inte längre något att göra med ömhet, än mindre med åtaganden och ansvar. Det ständigt växande antalet sexuella läggningar förskräcker. Facebooks användarprofil inkluderar nu 60 olika sexuella läggningar. Om unga människor inte längre vet om de är män eller kvinnor, vad innebär det för deras syn på äktenskapet? Kommunismens onda ande har använt lagen och samhället för att helt förändra dessa koncept, som kommer från det gudomliga.

Homosexualitet och andra avvikande sexuella beteenden kallades förr i tiden för ”sodomi”. Det är en referens till den bibliska staden Sodom, som utplånades av Guds vrede för dess invånares sexuella förfall. Ordet ”sodomi” är en varning till mänskligheten för de katastrofala konsekvenser som kommer av att människor rör sig bort från de gudomliga principerna. Gayrörelsen arbetade väldigt hårt för att appropriera termen ”gay” som från början bara hade den positiva meningen ”glad”.

Att ha sexuella relationer utanför äktenskapet kallades förut för ”hor” eller att ”leva i synd”. Nu kallas det bara ”utomäktenskapliga relationer” eller ”samboende”. I den kända romanen ”Den eldröda bokstaven” av Nathaniel Hawthorne skaffar huvudpersonen Hester Prynne ett barn utanför äktenskapet och kämpar sedan för upprättelse genom ånger och botgöring, men i dagens samhälle behöver ingen ångra sådana handlingar. De som lever i synd kan vara lika stolta som alla andra. Kyskhet var tidigare en dygd i både österländska och västerländska kulturer. I dag är det så otidsenligt att det har blivit ett skämt.

Den enda tillåtna attityden gentemot homosexualitet och sexualmoral i den politiska korrekthetens diktatur är att uttrycka respekt för allas ”fria val”. Det gäller inte bara i vardagslivet, utan även i den akademiska världen, där moralen har skilts från den praktiska verkligheten. Avvikande och förfallna saker har upphöjts till normala. De som följer sina begär känner varken press eller skuld. Djävulens plan för att förstöra mänskligheten är på god väg mot fullbordan.

I väst kan människor under femtio knappt minnas att det fanns en annan kultur i samhället. En kultur där nästan alla barn växte upp med sina biologiska fäder, där ”gay” bara betydde ”glad”, där den vita bröllopsklänningen faktiskt symboliserade kyskhet och där pornografi inte tilläts på varken tv eller radio. Men på bara sextio år har den kulturen försvunnit. Djävulen har helt sopat bort det traditionella sättet att leva.

6. Hur Kinesiska kommunistpartiet förstör familjen

I. Splittrande av familjen i jämlikhetens namn

Mao Zedongs slagord ”kvinnorna håller upp halva himlen” har nu blivit något av en trendig feministisk slogan i väst. Ideologin att män och kvinnor är likadana, som främjades under Kinesiska kommunistpartiets styre, skiljer sig inte mycket från västerländsk feminism. I väst använder man termen ”könsdiskriminering” som ett vapen i den politiska korrekthetens namn. I Kina talar man hellre om ”manschauvinism”, och även om situationerna skiljer sig åt i praktiken så har den termen lika stor destruktiv kapacitet.

Den jämlikhet mellan könen som västerländska feminister förespråkar kräver lika utfall mellan män och kvinnor genom åtgärder som könskvotering, ekonomisk kompensation och sänkta standarder. I enlighet med Kinesiska kommunistpartiets slogan om att kvinnor håller upp halva himlen så förväntas kvinnorna att uppvisa samma förmåga att göra samma jobb som männen. De som försökt sig på uppgifter som de knappast var kvalificerade för hyllas som hjältinnor och blir banerförare på internationella kvinnodagen, 8 mars.

Propagandaaffischer från 60- och 70-talen avbildar vanligen kvinnorna som robusta och kraftfulla, och Mao uppmanade dem entusiastiskt att överge sitt smink för militäruniformen. Gruvarbete, stålverksarbete, väpnad militärtjänst – alla jobb och roller skulle nu öppnas för kvinnor.

I en artikel som publicerades i Folkets dagblad den 1 oktober 1966, med titeln ”Flickor kan också slakta grisar”, beskrivs en 18-årig flicka som blev en lokal kändis. Hon jobbade som slaktarlärling, och genom att studera Mao Zedongs tänkande fick hon modet att slakta grisar. ”Om du inte ens kan döda en gris, hur ska du då kunna döda fienden”, sade hon. [33]

Kinesiska kvinnor må ”hålla upp halva himlen”, men de västerländska feministerna kan fortfarande se att Kinas jämlikhet mellan könen brister på många områden. Politbyråns ständiga utskott, som styr landet, har till exempel aldrig haft några kvinnliga medlemmar, av rädsla för att det skulle uppmuntra till samhällsrörelser för mer politiska rättigheter, eller till och med demokrati, vilket skulle utgöra ett hot mot partiets totalitära styre.

Partiet har inte heller öppet uttalat stöd för homosexualitet, utan har i stället kommit att inta en neutral ställning i frågan. Men eftersom partiet ser det som ett lämpligt redskap för att förstöra mänskligheten har det uppmuntrat homosexualitet genom media och populärkultur. Sedan 2001 finns homosexualitet inte längre med på Kinesiska psykiatriförbundets lista över mentala störningar. I media byter man tyst ut ordet ”gay” mot ”kamrat” kort och gott, en term med positiva konnotationer. 2009 godkände kommunistpartiet det första officiella kinesiska HBTQ-evenemanget – Shanghai Pride.

Sätten må variera, men djävulen har samma mål: att avskaffa den traditionella idén om en god hustru och kärleksfull mor, att tvinga kvinnor att överge sin mjukhet, och förstöra harmonin mellan man och kvinna som behövs för att skapa en balanserad familj och uppfostra välanpassade barn.

II. Användande av politisk kamp för att vända män och hustrur emot varandra

Traditionella kinesiska värderingar baseras på familjemoral. Djävulen vet att det mest effektiva sättet att underminera traditionella värderingar är att börja med att förstöra mänskliga relationer. I de ständiga politiska kampanjer som Kinesiska kommunistpartiet dragit igång har familjemedlemmar rapporterat varandra till myndigheterna i den galna tävlingen om en bättre politisk status. Genom att förråda dem som står en närmast kan man demonstrera en fastare, mer lojal inställning till den ”rätta” partilinjen.

I december 1966 släpades Maos sekreterare Hu Qiaomu till Pekings järn- och stålinstitut, där hans egen dotter gick upp på scenen och skrek: ”Krossa hunden Hu Qiaomus huvud!” Hon krossade inte sin fars huvud, men det fanns andra som gjorde precis det. Vid den tiden bodde det en ”kapitalistisk” familj i underdistriktet Dongsi i Peking. Rödgardisterna slog nästan ihjäl det gamla paret och tvingade deras son, som var i mellanstadieåldern, att misshandla dem. Han krossade sin fars huvud med en hantel, och fick ett mentalt sammanbrott efteråt. [34]

De som fördömdes av partiet som ”klassfiender” brukade ofta förskjuta sina egna familjer för att bespara dem negativa konsekvenser. Till och med ”klassfiender” som tog sina liv var tvungna att först bryta med sina familjer för att undvika att partiet skulle jaga dem efter självmordet.

Litteraturvetaren Ye Yiqun, som förföljdes och drevs till självmord under kulturrevolutionen, skrev i sitt avskedsbrev: ”Framöver är det enda som ni måste göra att beslutsamt lyssna till partiets ord, bestämt hålla er till partiets position, bit för bit inse mina synder, väcka hat mot mig och utan tvekan bryta våra familjeband.” [35]

Förföljelsen av den andliga metoden Falun Gong, som pågått sedan 1999, är den största politiska rörelsen som kommunistpartiet dragit igång i modern tid. En vanlig strategi som myndigheterna tillämpade mot Falun Gong-utövare var att tvinga deras familjer att hjälpa till i förföljelsen. Partiet använder olika former av ekonomiska och administrativa trakasserier för att skrämma och pressa människor till att i sin tur sätta press på de familjemedlemmar som utövar Falun Gong för att få dem att sluta. Skulden läggs på offren för förföljelsen; det är deras fel att familjemedlemmarna också förföljs, eftersom de inte vill vika sig för partiet.

Många Falun Gong-utövare har fått se sina partners skilja sig från dem, eller sin familj ta avstånd från dem på grund av den här sortens förföljelse. Antalet Falun Gong-utövare i Kina är mycket stort, så det innebär att otaliga familjer har slitits sönder av partiets kampanj.

III. Tvångsaborter som befolkningskontroll

Strax efter att västerländska feminister lyckades legalisera abort, började kinesiska kvinnor att tvingas till abort genom Kinesiska kommunistpartiets familjeplaneringspolitik. Massmordet på ofödda barn har lett till en enorm mänsklig och social katastrof.

Kinesiska kommunistpartiet tror, i enlighet med den marxistiska materialismen, att barnafödande bara är ett slags produktiv handling, som inte skiljer sig från ståltillverkning eller jordbruk. Därav följer att planekonomin också måste inkludera familjen. Mao Zedong sade: ”Mänskligheten måste kontrollera sig och införa planerad tillväxt. Ibland kan den öka lite, och ibland kan den stoppas.” [36]

På 80-talet började den kinesiska regimen att implementera sin ettbarnspolitik med extrema och brutala metoder, vilket tydligt syntes i de slagord som dök upp på banderoller över hela landet: ”Om en person bryter mot lagen kommer hela byn att steriliseras.” ”Föd den första, sterilisera dig efter den andra, skrapa ut den tredje och fjärde!” (En variant på detta var helt enkelt ”Döda, döda, döda den tredje och fjärde.”) ”Hellre en ström av blod än en födsel för mycket.” ”Tio nya gravar är bättre än ett liv för mycket.” Den sortens blodtörstiga fraser är mycket vanliga i Kina.

Familjeplaneringskommissionen har använt dryga böter, stöld av egendom, husrivning, misshandel, frihetsberövande och andra former av bestraffningar för att hantera brott mot barnbegränsningen. På vissa platser har tjänstemän dränkt nyfödda barn genom att kasta dem i vattentäckta risfält. Kvinnor som varit höggravida och kanske bara haft några dagar kvar till födsel har också tvingats till abort.

Ofullständig statistik från China Health Yearbook visar att minst 270 miljoner aborter genomfördes i Kina mellan 1971 och 2012. En kvarts miljard ofödda barn dödades alltså av partiet under denna period.

En av de allvarligaste konsekvenserna av ettbarnspolitiken är den sneda könsfördelningen när det gäller barn som aborteras eller överges. Eftersom de flesta kinesiska par vill ha en son, då traditionen bjuder att ett gift par stannar hos och tar hand om mannens föräldrar när de blir gamla, är det nu en allvarlig obalans bland kineser under 30. Bristen på kvinnor beräknas leda till att det 2020 kommer vara 40 miljoner unga kinesiska män som inte kommer kunna finna någon kvinna i fertil ålder att gifta sig med.

Den här artificiellt skapade obalansen har lett till allvarliga sociala problem, som ökat sexuellt våld, prostitution, kommersialisering av äktenskapet och trafficking av kvinnor.

7. Konsekvenserna av kommunismens angrepp på familjen

Marx och andra kommunister förespråkade familjens avskaffande genom att peka ut och överdriva existerande fenomen som otrohet, prostitution och oäkta barn.

Det gradvisa moraliska förfall som började under den viktorianska eran nötte ner den heliga institution som äktenskapet är och förde människorna bort från de gudomliga lärorna. Kommunisterna uppmanade kvinnorna att strunta i sina äktenskapliga löften för att söka sin egen personliga lycka. Men resultatet blev det motsatta – det var som att dricka havsvatten för att släcka törsten.

Den ”lösning” som kommunismens spöke erbjuder för förtryck och ojämlikhet innebär bara att den mänskliga moralen sänks ner i avgrunden. Beteenden som tidigare fördömdes av alla som fula och avvikande har blivit den nya normen. Kommunismens ”jämlikhet” innebär att alla marscherar tillsammans mot samma förintelse.

Kommunismens spöke spred missuppfattningen att synd inte orsakas av moraliskt förfall, utan av socialt förtryck. Det fick människor att vända traditionen ryggen och röra sig bort från Gud för att söka en utväg. Den onda anden använde vackert tal om frihet och frigörelse för att främja feminism, homosexualitet och sexuella avvikelser. Kvinnor har berövats sin värdighet, män har bestulits på sitt ansvar, och familjens helighet har trampats i smutsen. Dagens barn har därmed blivit djävulens spelpjäser.

Kapitel 7 (Del 1)

Kapitel 8 (Del 1)

Referenser

[1]  “Jordan Peterson Debate on the Gender Pay Gap, Campus Protests and Postmodernism,” Channel 4 News, (January 16, 2018). https://www.youtube.com/watch?v=aMcjxSThD54&t=781s.

[2] Alan Findermay, “Harvard Will Spend $50 Million to Make Faculty More Diverse,” New York Times, (17 maj 2005). https://www.nytimes.com/2005/05/17/education/harvard-will-spend-50-million-to-make-faculty-more-diverse.html

[3] C. P. Benbow and J. C. Stanley, “Sex Differences in Mathematical Ability: Fact or Artifact?” Science, 210 (1980): s. 1262–1264.

[4] C. Benbow, “Sex Differences in Ability in Intellectually Talented Preadolescents: Their Nature, Effects, and Possible Causes,” Behavioral and Brain Sciences 11(2) (1988): s. 169–183.

[5] Friedrich Hayek, The Road to Serfdom (Chicago: University of Chicago Press, 1994).

[6] Susan Edelman, “Woman to Become NY Firefighter Despite Failing Crucial Fitness Test,” New York Post, (3 maj 2015). https://nypost.com/2015/05/03/woman-to-become-ny-firefighter-despite-failing-crucial-fitness-test/.

[7] Una Butorac, “These Female Firefighters Don’t Want a Gender Quota System,” The Special Broadcasting Service, (24 maj 2017). https://www.sbs.com.au/news/the-feed/these-female-firefighters-don-t-want-a-gender-quota-system.

[8] Commonwealth Pennsylvania by Israel Packel v. Pennsylvania Interscholastic Athletic association (03/19/75)

[9] Christina Hoff Sommers, The War Against Boys: How Misguided Feminism Is Harming Our Young Men (New York: Simon & Schuster, 2013).

10] Simon Osbone, “Angry Parents Blame New NHS Guidelines for Rise in Children Seeking Sex Changes,” The Daily and Sunday Express, (30 oktober 2017). https://www.express.co.uk/news/uk/873072/Teenage-gender-realignment-schoolchildren-sex-change-nhs-tavistock-clinic-camhs.

[11] Declaration of Feminism. Ursprungligen distribuerad 1971 av Nancy Lehmann och Helen Sullinger, Post Office Box 7064, Powderhorn Station, Minneapolis, Minnesota 55407 (november 1971).

[12] Vivian Gornick, citerad i The Daily Illini (25 april 1981).

[13] Robin Morgan, Sisterhood Is Powerful: An Anthology of Writings From the Women’s Liberation Movement (New York: Vintage, 1970), s. 537.

[14] Darlena Cunha, “The Divorce Gap,” The Atlantic,  https://www.theatlantic.com/business/archive/2016/04/the-divorce-gap/480333/.

[15] Hilary White, “The Mother of the Homosexual Movement – Evelyn Hooker, Ph.D.,” The Life Site News, (16 juli 2007). https://www.lifesitenews.com/news/the-mother-of-the-homosexual-movement-evelyn-hooker-phd

[16] Robert L. Kinney, III, “Homosexuality and Scientific Evidence: On Suspect Anecdotes, Antiquated Data, and Broad Generalizations,” Linacre Quarterly 82(4) (2015): s 364–390.

[17] Ibid.

[18] P. Cameron, W. L. Playfair, and S. Wellum, “The Longevity of Homosexuals: Before and after the AIDS Epidemic,” Omega 29 (1994): s. 249–272.

[19] P. Cameron, K. Cameron, W. L. Playfair, “Does Homosexual Activity Shorten Life?” Psychological Reports 83(3 Pt 1) (1998): s. 847–66.

[20] David W. Purcell, Christopher H. Johnson, Amy Lansky, Joseph Prejean, Renee Stein, Paul Denning, Zaneta Gau, Hillard Weinstock, John Su, and Nicole Crepaz, “Estimating the Population Size of Men Who Have Sex with Men in the United States to Obtain HIV and Syphilis Rates,” The Open AIDS Journal 6 (2012): s. 98–107.

[21] R. S. Hogg, S. A. Strathdee, K. J. P. Craib, M.V. O’Shaughnessy, J. S. G. Montaner, M. T. Schechter, “Modelling the Impact of HIV Disease on Mortality in Gay Men,” International Journal of Epidemiology 26(3) (1997): s. 657–61.

[22] Joseph Nicolosi,“Who Were the APA ‘Task Force’ Members?”  https://www.josephnicolosi.com/collection/2015/6/11/who-were-the-apa-task-force-members

[23] Matthew Hoffman, “Former President of APA Says Organization Controlled by ‘Gay Rights’ Movement,” The Life Site News, (4 juni 2012). https://www.lifesitenews.com/news/former-president-of-apa-says-organization-controlled-by-gay-rights-movement.

[24] Phyllis Schlafly, Who Killed The American Family? WND Books, (Nashville, Tenn. (2014).

[25] “Programme of Action of the International Conference on Population and Development,” International Conference on Population and Development (ICPD) i Kairo, Egypten, (5–13 september 1994).

[26] The Vice Chairman’s Staff of the Joint Economic Committee at the Request of Senator Mike Lee, “Love, Marriage, and the Baby Carriage: The Rise in Unwed Childbearing,” https://www.lee.senate.gov/public/_cache/files/3a6e738b-305b-4553-b03b-3c71382f102c/love-marriage-and-the-baby-carriage.pdf.

[27] Ibid.

[28] Robert Rector, “How Welfare Undermines Marriage and What to Do About It,” Heritage Foundation Report, (17 november 2014). https://www.heritage.org/welfare/report/how-welfare-undermines-marriage-and-what-do-about-it

[29] Schlafly, Who Killed The American Family?

[30] Ron Haskins, “Three Simple Rules Poor Teens Should Follow to Join the Middle Class,” Brookings, (13 mars 2013). https://www.brookings.edu/opinions/three-simple-rules-poor-teens-should-follow-to-join-the-middle-class/   

[31] Rector, “How Welfare Undermines Marriage and What to Do About It.”

[32] Mark Regnerus, “Cheap Sex and the Decline of Marriage,” The Wall Street Journal (29 september 2017). https://www.wsj.com/articles/cheap-sex-and-the-decline-of-marriage-1506690454

[33] Yang Meiling, “Flickor kan också slakta grisar,” Folkets Dagblad, (1 oktober 1966).

[34] Yu Luowen, My Family: My Brother Yu Luoke, World Chinese Publishing, (2016).

[35] Ye Zhou, “The Last Decade of Ye Yiqun,” Wenhui Monthly no. 12 (1989).

[36] Pang Xianzhi, Jin Chongji, Biography of Mao Zedong (1949–1976), Central Party Literature Press, (Beijing 2003).